Det var alldeles mörkt och kallt i rummet där han satt, skräckslagen och med hjärtat i halsgropen. Nattens Väktare kände med handen efter lampknappen, men kunde inte hitta den. Han försökte hålla för öronen, men rösten, den hemska rösten, fortsatta hota honom. Den kom från någonstans i rummet, han kunde inte höra varifrån. Det kom kanske från under soffan, eller bakom gardinerna. Han tyckte att han såg en skugga röra sig utanför fönstret, men det var förhoppningsvis bara ett träd som vajade i vinden. Förhoppningsvis. Röstens tonfall var fullt av isande kall ondska och den fortsatte morra åt Batman hela natten utan uppehåll:
"Om inte programmerings-läxan är klar innan du somnar i natt kommer du kvävas i sömnen". Det blev en lång natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar