Han satt i en mörk och tyst buss fylld till bredden med passagerare som satt och svettades tillsammans. Temperaturen var otroligt hög och det fanns knappt syre nog till alla. Nattens väktare var på väg in mot innerstan för att utföra ett uppdrag. Frågan var bara om han skulle komma fram dit levande. Stämningen på bussen var mycket spänd, alla passagers satt tysta utom en av dem. En galen man som satt och grät och skrattade nervöst om vartannat. Han mumlade för sig själv om att hade fått nog. De andra passagerarna vågade inte säga ett ljud, kanske skulle han göra något farlig då? Nattens Väktare satt två säten bakom honom och försökte vara beredd på vad som helst, för i hans ögon var den galna mannen en tidsinställd bomb som när som helst kunde explodera. Mest var han rädd, för att visste ingenting om mannen och vad som gjort honom så galen. Det enda han visste var att luften i bussen nu var så tjock av spänning att man hade kunnat skära genom den med en kniv.
Med ett hastigt ryck ställde sig den galna mannen upp. Från hans panna rann floder av svett och hans ögon stirrade vansinnigt omkring sig. Stämningen i bussen gick från spänd till skräckslagen.
"Här finns ingen luft! Jag måste ha luft!", skrek mannen ursinnigt och det märktes att han hade tappat förståndet helt. Han började riva sitt hår och klia sig okontrollerat över hela kroppen. Det var nu Nattens Väktare gjorde sin hjältemodiga insats, han ställde sig upp och öppnade takluckan. Frisk, underbar luft sköljde in genom takluckan och fyllde bussen med allt sitt härliga syre. Den galna mannen tog ett djupt andetag och sjönk lycklig ihop i sitt säte. Snart somnade han och resten av passagerarna kunde andas ut igen.
Batman klev av bussen vid ändstationen, stolt över att ha agerat som en riktig hjälte. Men han visste att så länge alla bussarna envisades om att skruva upp värmen till ofattbara temperaturer varje vinter, skulle fler falla offer för syrebrist och nervsammanbrott. Så länge bussarnas värmeaggregat träget arbetade fick Den Svarta Riddaren aldrig vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar