Det var en stackars, förnedrad mask som låg hjälplös på marken en kall natt och tvingades lyssna på två galna män som stod och skrattade hysteriskt åt den.
Masken var en väldigt känslig sådan och bakom dess något slemmiga yttre dolde sig en rädd, ensam och osäker mask. Men detta oroade de två galna männen föga. De stod i sina fula gummistövlar och förnedrade den stackars masken där den sakta gled fram över den våta asfalten.
Den svarte riddaren stod med sitt läderbeklädda finger och pekade på masken och hånade den med vilda ögon. Han njöt av att förnedra den där slingrande typen, den där slemmiga fasaden där det inte fanns något bakom. Känslan av uppgivenhet inför sitt ansvar som väktare över staden där även masken försökte leva sitt ytliga liv i myllan.
Batman tänkte på sitt badkar som stod och väntade på honom i hans nyskurade badrum, på badankan som stod på kanten och otåligt väntade på hans återkomst. Hon vaggar nog som bäst i saknad över mig, tänkte Batman och slängde ett sista glåpord på den stackars masken som sårad och tvekönad kröp ner i diket och grävde ner sig i den fuktiga jorden för att uppgå i sitt rätta element och bli ett med en högre rymd. Deltaga i jordens festligheter, skapta för dessa små kräl, maskerad.
Batman svepte över hustaken och kände sig lite lugnare med sig själv. Han hade fått rikta ut lite av sin ungkarlsilska på en äcklig mask. Det kändes bra. Capen fladdrade i vinden när han i skymd av skuggorna svepte sig in genom porten till trappuppgången till lägenheten. Han skulle just bestämma vilken skiva som skulle passa bäst efter ett hårt pass maskförnedring, när han upptäckte att dörren in till hans lägenhet var olåst. Ung, bitter, paranoid (men snäll och trevlig) som våran hjälte var(är), började paniken växa upp i hans ådror och han agerade blixtsnabbt med sina supperhjältereflexer. In genom dörren, låste den efter sig, in i garderoben, släcka ljuset och gömma sig bakom en tältsäng och ett par toalettborstar. Där satt han i mörkret, som en hare och lyssnade efter ljud som kunde avslöja en inkräktare. De enda som hördes var ett tyst och stilla kluckande, som om någon njöt av varmt vatten.
Förklädd med en Fez smög batman ut ur garderoben, övertygad om att ingen skulle känna igen honom när han kom ut, smög han mot badrumsdörren.
I badkaret låg en man, säkert fyra och en halv meter lång, mager som en sticka och med ett ex antal huvudbonader på huvudet och skrev tyst och deppig poesi.
"Varför är jag så mager när jag kommer hit?
Jo, för Batman har ätit upp varenda bit.
Ingen mat får jag i min mun.
Det är batmans fel att jag är så jävla tunn."
Badankan såg ömt och kärleksfullt på den långe, tunne, snygge mannens ansikte.
Bild av Erik Bergsten, konstnärlig förebild åt... Ja...
Bilden föreställer en mask, batman och han själv i badkaret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar