Det ringde i huvudet på Nattens Väktare, högt och monotont. Det ringde faktiskt så högt att ljudet kan ha läckt ut ur hans öron så människor i närheten hörde det. Det som ringde var hans biologiska klocka som ringde. Helt plötsligt fick han en väldigt stor längtan efter att bli pappa till ett eget liten barn. En egen liten superhjälte-unge. Det kan tyckas märkligt att en maskerad hämnare har en biologisk klocka, men i Batman´s fall fanns det tydligen en, och den var väldigt stor. Den hade bara varit tyst tills nu.
Det var vid anblicken av en liten flicka på ca fem år som klockan började slå. Hon och hennes pappa satt på en bänk en liten bit ifrån där Batman stod. Hon var liten och hade ett helt vansinnigt lockigt hår. Hennes pappa däremot såg trött och sliten ut, förmodligen hade hans genomgått en lång och inte alltför bra dag. Hans dotter såg detta, även om han gjorde sitt bästa för att le mot henne. Med sina små söta ögon tittade hon på sin far och frågade om han var ledsen. Nej, pappa förklarade att han bara var lite trött. Hon funderade en stund på hans svar och beslöt sig tillslut för att pappa nog, trots allt, ändå var lite ledsen. Hon la sin hand på hans kind och förklarade för honom, med ett barns sött naiva röst, att hon tänkte trösta honom lite grann. Detta genom att sjunga en sång som hon nästan kunde helt utantill.
Att se hur den lilla flickan sken upp när hon fick en liten applåd och ett betydligt mer trovärdigt leende från sin far, var något som gjorde hela Batman varm inombords. Han kunde inte låta bli att föreställa sig hur det hade varit att själv ha en liten dotter. Lockigt hår skulle hon ha innanför sin Batman-huva, och hon skulle sjunga nästan oavbrutet. Hon skulle alltid le och tycka förfärligt mycket om sin stolta fars roliga ordvitsar. En perfekt lite unga skulle han ha.
Men det fanns ett problem och det gick inte riktigt att komma förbi heller. Han hade inte någon att skaffa barnet tillsammans med än. Det berodde nog mest på att det inte fanns några vettiga människor av det motsatta könet som skulle kunna stå ut med att leva med honom, hans unika personlighet och sinne för humor. Men att drömma skadade inte honom (allt för mycket), det fanns säkert en kvinna där ute någonstans som skulle vilja ha en maskerad hämnare av hans sort. Tillsammans skulle de skaffa en underbar liten unge som skulle sjunga och spela gitarr tills all ondska i världen försvann. Det lät som en fin dröm, han kanske skulle prata med den vackra kassörskan om den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar