fredag 28 september 2012

Kärleksförklaringen


Desperat hoppade han upp och ner och försökte nå solen! Den tillsammans med några små, vita moln hade blivit en bukett värdig hennes skönhet. Nattens Väktare hade helt förlorat sig i hennes ögon, stora och djupa som två öppna hav. 
Men om sanningen ska fram så spelade det ingen roll hur länge han än stod och hoppade, ingen kunde någonsin plocka solen som om den vore vilken blomma som helst. Man skulle åtminstone behöva ett par väldigt tjocka grythandskar. Men Nattens Väktare hade förlorat all kontakt med verkligheten den senaste gången hon såg på honom. 

Hon satt, som vanligt, i kassan och utstrålade allt det vackra man kunde säga om världen. Det var lika omöjligt att inte bli förhäxad, som det är för en hungrig man att inte äta när han plötsligt finner sig sittande vid ett stort buffébord. Den Svarta Riddaren´s hunger efter kärlek var omätbar och hon var det vackraste buffébord han någonsin sett. Bildligt talat. 

Hon hade givetvis inte menat någonting med att sitta i kassan och vara så där underbar och var egentligen lika trevlig mot Batman som hon var mot vem som helst. Men det kunde han inte alls förstå, för den som är kär blir alltid en smula dum. Han hade tränat hela morgonen på en riktigt fyndig och charmerande replik han skulle säga till henne. Men som alla fånigt förälskade romantiker säkert känner igen sig i, så tjocknar det lite i munnen när det är dags att förklara sin kärlek. Det blir liksom svårt att få ut alla stavelser i orden.
"Musch bloch shhoschh, shotch loschah!", lät det ifrån Den Svarta Riddaren som tyckte att han fått ut sitt budskap väldigt fint, medan det i själva verket lät mest som om han hade en stor och väldigt god bulle i munnen och ville förklara hur gott det faktiskt var. 
"Öhhmm… Det blir 71 kr tack", svarade den stackars kassörskan nervöst. Hade hon inte tyckt att hans storartade kärleksförklaring var bra nog? Batman var väldigt förvånad. Han gav henne betalt i jämna pengar och då hände det! Deras händer rörde varandra och hon såg på honom med sina stora, vackra ögon. Med en förföriskt röst sa hon följande: "Tack! Vill du ha kvitto?" Han hade blivit så överväldigad att han nästan svimmat.

Därför stod han nu och hoppade upp och ner i ett försök att fånga solen. Det var definitivt någonting på gång mellan dem, men hon ville säkert bara bli ytterligare övertygad om att han var rätt för henne. Ingen vanlig bukett skulle duga för henne. Han skulle plocka ner solen, månen och rymdens alla stjärnor. Vad som helst för kärleken.


2 kommentarer: