Uppklädd/Avklädd

Det sista som överger människan är hoppet. Eller dumheten, som det var i Batman´s fall. Vissa kanske tyckte att det var romantiskt, andra tyckte att det var lite charmigt. Egentligen var det endast dumhet som fick honom att försöka väcka en romans hos kassörskan, att gång på gång gå till butiken i hopp om att förföra henne och väcka de känslor han var så säker på fanns gömda under hennes vackra yttre. I själva verket fanns det inte minsta tillstymmelse till gnista mellan dem, det kunde vem som helst se.

Idag kom Nattens Väktare på att kassörskan kanske inte var riktigt inne i den här "läder-grejjen" och att han kanske borde ta av sig sin superhjälte-uniform och klä upp sig lite istället. Han letade upp en gammal kavaj som hängde långt in i garderoben, bortglömd och ensam. TIll kavajen fanns ett par kostymbyxor som inte heller hade används på många år. Otroligt många år sedan, märkte han när han försökte sätta på sig dem. De hade blivit mindre och han fick knappt igen knappen till byxorna, även om han drog in magen. Badankan flinade elakt, men Batman sa strängt till henne att det inte var något att skratta åt. Uppenbarligen hade både kavajen och byxorna krympt i tvätten. Så var det och definitivt inte på något annat sätt. 

Iklädd detta, en skjorta (även den för liten) och en ganska ful slips började han sin vandring mot butiken. Då kläderna var så väldigt, väldigt mycket för små begränsades hans rörelseförmåga oerhört och det såg mycket roligt ut när han kom gående med sina små, stela steg. I butiken var det, tack och lov, inte särskilt mycket kunder att göra bort sig inför. Men kassörskan var där och det var huvudsaken. Hon tittade nyfiken på honom när han vacklade in genom entrén. Han plockade till sig ett par ekologiska bananer (mest som ursäkt för att vara där) och gick till kassan. Kavajen satt så hårt att han bara precis lyckades lägga upp bananerna på kassabandet. Det knakade oroväckande i kavajärmen. Men han dolde det ganska bra (tyckte han själv) med ett bländande leende. Kassörskan vägde bananerna, sen tittade hon upp på honom med sina underbart mörka, sensuella ögon och sa med en vacker röst:

"Det blir 71 kr, tack", varpå hon blinkade förföriskt mot honom. Den Svarta Riddaren blev helt varm inombords och hjärtat slog hårt innanför bröstet på honom. Det slog till och med lite för hårt, så att det tog emot i den trånga skjortan. Han hörde hur det började knaka i sömmarna som uppenbarligen inte höll för hans hårda hjärtslag. Han var tvungen att lugna ner sig och ge henne betalt, och det väldigt fort. Han höjde lite stelt på armen och sträckte in handen innanför kavajen för att hitta plånboken och då hände det.    

PANG! Det ekade i butiken när hela Batman´s kostym exploderade av belastningen och förvandlades till ett moln av kostym-konfetti. Endast slipsen klarade av explosionen, annars stod han nu helt naken framför kassörskan och försökte lugnt hitta jämn växel. Han var fullt medveten om vad som hade hänt, men han tänkte att om han inte låtsades om det skulle ingen annan märka det. Det fungerade givetvis inte, det var förmodligen chocken som fick honom att tänka så dumt. Han önskade kassörskan en fortsatt trevlig dag, tog sina bananer och gick hem. Iklädd endast en slips knuten som ett skynke runt de genanta delarna av kroppen, kunde han inte låta bli att le för sig själv. Det kunde i alla fall inte bli värre nu!