Genom åren som superhjälte hade han stött på många intressanta saker, men varelsen på soffan hemma hos mor var bland det mest fascinerande Nattens Väktare någonsin hade sett. Vid första anblicken kunde man lätt tro att det endast var en hög av filtar och kuddar, men när man tittade närmare kunde man se att den andades. Dessutom hade varelsen reflexer, vilka var väldigt långsamma och primitiva men likväl reflexer. När han petade på den började den skaka aggressivt och morrade och dessutom räckte den ut ett fult finger när Batman började skratta åt den. Han kunde inte sluta peta på den, det var för roligt.
Hans bror kom in i vardagsrummet och var för omväxlings skull helt nycker och dessutom fullkomligt lugn. Men det berodde nog på att han precis tagit sina lugnande mediciner, tänkte Batman. När hans bror såg att han satt och petade på den mystiska varelsen i soffan sa han med en röst som lät både mogen och förståndig (vilket absolut var ett tecken på att han precis tagit sina lugnande mediciner) att det inte var en bra idé att peta på den där varelsen. Det var deras yngsta syster och hennes tålmodighet skulle definitivt och ganska snart upphöra om Batman inte slutade peta på henne när hon försökte sova. Hans bror förklarade att hon har ett dödligt bett när hon är arg och att det är så han en gång i tiden blev av med sin tredje hand. Han saknade den så himla mycket när han blandade drinkar eller opererade datorer. Sen fällde han en liten tår till minnet av den tredje handen.
Nattens Väktare konstaterade att han var omgiven av galningar och att detta inte var en bra miljö för honom att vistas i för länge om han inte själv ville bli knäpp. Så han gick hem till sig själv igen, la sig i badkaret och pratade lite med sin badanka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar