Hjältarnas hjälte

Det var en mörk och hotfull natt där ute, vilket det var inomhus hos Nattens Väktare också. Det regnade och blåste inte där inne, men det var förmodligen den enda skillnaden. Ensam, rädd och ensam (ja, han var ensam två gånger om i natt, så illa var det!) satt han uppkrupen i sin soffa, desperat kramandes sin kudde. Vad Den Svarta Riddaren var rädd för var den mystiska varelsen som gömde sig bakom hans gardiner och väntade på att han skulle somna. Då skulle varelsen säkerligen krypa fram med sina gigantiska huggtänder och äta upp honom, långsamt, plågsamt och äckligt. Var detta den sista natten som Nattens Väktare fick vaka över? Skulle han avsluta sina dagar i magen på en hungrig best? Skulle han någonsin kunna spela gitarr igen?

Nu frågar ni är säkert, vad är väl en superhjälte som inte kan försvara sig själv? Svaret är: Rädd. Riktigt rädd, vilket är något även en maskerad hämnare har rätt att vara ibland. Men än var inte hoppet förlorat för Den Svarta Riddaren, för om det finns någon i nöd finns det också någon som kan hjälpa. Batman´s hjälte var en liten man med hatt på huvudet och en röst fick iset att bloda sig (och tvärt om) för vilken skurk som helst. Han röst var det främsta vapnet i den ständiga striden mot ondska, hes och sliten, som om han tillbringat några år av sitt liv liggandes i en obekväm whiskytunna. Hans namn var Tom Waits och han var Batman´s egen superhjälte att ropa efter när farorna trängde sig in genom dörren. Man kunde alltid räkna med hjälp från Tom Waits och det bästa med honom var att han fanns på skiva. Riktigt många skivor faktiskt. 

Den Svarta Riddaren reste sig från soffan och satte igång Tom Waits "Bonemachine", en skruvad samling sånger om död och olycklig kärlek framförd med konstiga instrument och obehagliga ljud. En vackert eländig skiva. Redan när öppningsspåret "The Earth Died Screaming" började väsa ut sitt vemod fick varelsen bakom gardinen nog och förvandlades till en vanlig och helt ofarlig dammråtta som Batman enkelt och helt utan vidare sög upp med sin dammsugare. Han satte sig i sin soffa igen, drömmande om Tom Waits som än en gång hade räddat livet på honom. Det fanns inga hinder för honom, ingen fara var för stor och ingen maskerad hämnare var för liten för att räddas. Med hjältar som Tom Waits kunde alla vanliga superhjältar sova tryggt om natten, och det var precis vad Batman gjorde efter det.