Efter en lång och mödosam klättring hade Nattens Väktare tagit sig till toppen på berget. Det var ett mjukt berg i många olika färger och dessutom luktade det lite märkligt på sina ställen. Badankan satt vid bergets fot och hoppades att Batman skulle trilla ner. Det hade varit roligt och skänkt lite glädje i hennes annars så tragiska liv. Men så blev det inte, istället kom det ett par äckliga gamla strumpor flygande mot henne och då hon endast är en badanka så kunde hon inte flytta sig tillräckligt fort för att inte få dem i ansiktet.
Detta var den vanliga rutinen för Batman´s tvättdagar, bygga ett berg av smutstvätt, bestiga det och sedan sortera alla bitarna av berget efter färg. Han hade alltid tyckt att det var lustigt hur illa folk verkade tycka om tvättdagar, han själv tyckte att det var riktigt underhållande. Men det är väl som med allt annat här i livet, det beror på hur man väljer att se på det. Badankan, till exempel, tyckte att tvättdagar var ungefär lika roligt som förkylning. Och då var det inte ens hon som behövde gå i tvättstugan, hon satt bara och muttrade i en hög av strumpor medan Batman gjorde allt arbete. Men han hade ingenting emot det, han såg det som en lustig symbol för livets cirkel. Man smutsar ner kläderna och tvättar dem för att sedan kunna smutsa ner dem igen. Allt börjar om. Hade man haft en dålig vecka var det ett ypperligt tillfälle att börja om igen på en ny kula, med rena kläder och allt!
I trapphuset dansade han några glada steg och utbrast i ett lyckligt " Länge Leve Tvättdagarna!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar