Det var en vacker höstmorgon och Nattens Väktare hade stigit upp för att ägna sig åt livets existentiella frågor. Resonemang som "Jag räddar världen, därför finns jag… och världen" togs upp och diskuterades med badankan. Hon resonerade snarare "Du badar, därför finns jag", men det sa hon inte högt då hon var av gummi och inte kunde tala högt. "Jag är av gummi, därför är jag tyst…", la hon till i sin stilla badanke-tanke. Kökssoffan röt argsint från köket något om att han fanns och därför satt folk på honom. Batman´s hem var sannerligen en riktig tankesmedja idag, luften var tjock av filosofiska hjärnvågor som flöt omkring. Den Svarta Riddaren beslöt sig för att ta det hela ett steg längre och ställa frågan "Vad finns bakom Batman´s mask?".
Det blev alldeles tyst i lägenheten. Ingen hade räknat med den är frågan, och inte heller fanns det någon som hade ett svar på den. Inte ens Batman själv visste, han hade haft masken på sig ända sen den stormiga natten han hade kommit till världen. Han hade aldrig tagit av den och visste faktiskt inte om han ens kunde göra det. Tanken hade aldrig slagit honom, men det verkade ju vara en bra morgon för att undersöka saken.
Hans egna förskräckta ögon bevittnade hur han lyfte på masken för att där under finna absolut ingenting alls. Inget ansikte och ingen 25 år gammal möss-frisyr. Det såg lite läskigt ut, men det stod nu klart för honom att masken VAR hans ansikte och att utan den var han inte sig själv. Batman är ingenting man blir, det går inte att bara sätta på sig en mask och plötsligt är man Den Svarta Riddaren. Det är något man föds till! Det var med stolthet han satte på sig sin mask (ansikte) igen och gick ut i världen.
…Men innan han satte på sig masken passade han förstås på att citera William Shakespeare "Att vara eller inte vara Batman, det är frågan!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar