Det var en vacker höstdag och solen spelade mellan molnen. Bland vackra höstlöv vandrade Nattens Väktare och njöt av allt dagen hade att erbjuda. Han njöt av den friska, svala luften och av de blommor som fortfarande blommade. Det var tyst och lugnt, man kunde höra ett löv falla. Mitt i all harmoni slog det honom plötsligt en besvärande tanke. Varför i hela världen hade han valt att vara just Nattens Väktare? Varför arbetade han inte på dagen? Det var ju mycket trevligare och dessutom verkade det finnas betydligt fler fina saker att vakta under dagen.
Fanns det egentligen någon som vaktade dagen? Vem var den lyckans ost som fått ett så ärofullt uppdrag? Efter en stunds funderande gav han ifrån sig en av de bittraste suckar vår planet någonsin skulle få bevittna. Batman kom fram till att det är förstås hans överskattade hjältekollegor Superman, Flash, Wonder Woman och hela det patrasket. De var ju "riktiga" superhjältar med "riktiga" superkrafter.
"Skjuta laser med ögonen, flyga och springa fort", muttrade han för sig själv. "Vilka pajaskonster". Batman var mest bara gammal och bitter, det var väl därför han jobbade på natten. Så att folk inte behövde se hans sura tryne.
Nattens Väktare hade nu retat upp sig ordentligt och förmådde inte njuta av dagen längre, så han gick hem. Han låste dörren och fällde sina persienner, släkte allt ljus och la sig i badkaret. Han var så sur att han glömde hälla upp vatten att bada i.
"Inte för att jag är avundsjuk, men den där dagen är allt riktigt överskattad. Jag håller mig till natten, den är mycket bättre…", förklarade han för sin badanka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar