Med en suck slutade Den Svarta Riddaren hoppas på att kunna föra ett normalt samtal med sin gode vän, Mannen i den höga hatten, från uppåt landet. Det var inte på något vis hans fel att samtalet inte blev bättre än det blev, även om han för all del var lite knäpp. Det här berodde snarare på Batman´s telefon - Batmobilen. Den var inte överdrivet gammal eller sliten och därför var det högst anmärkningsvärt att telefonen fungerade så dåligt som det gjorde. Samtal avbröts oväntat, skärmen hängde sig och batteriet laddade ur sig själv.
Det hade gått så långt att Batman börjat undra om mobilen hade något särskilt emot honom. Om han bara visste hur rätt han hade, telefonen hatade honom. Den var egentligen inte ond på något vis, den var bara mån om sin fritid och blev väldigt sur när någon avbröt den. Den tyckte om att resa och träffa andra telefoner, dessutom ägde den i hemlighet en av landets största samlingar av frimärken.
Nattens Väktare var expert på att inkräkta på Batmobilens fritid och han blev därför hatobjekt nr 1. Lite grann som flugor som surrar när man ska sova eller dörrförsäljare som alltid kommer när man precis lagt sig i badet. Därför krånglade den lilla telefonen så mycket den kunde och allt Den Svarta Riddaren skulle göra med den tog mycket längre tid än vad som kändes rimligt. På detta vis skulle Batman säkert skaffa en ny telefon, så han själv skulle bli fri. Den lilla telefonen drömde sig bort, föreställde sig en framtid i frihet, liggandes i en solstol på en strand med en drink i ena handen och en glass i den andra. Ack, om han bara hade känt till vad som hände med alla Batman´s telefoner när de inte längre skulle användas. Det kunde långt ifrån kallas för frihet. Då slängdes de nämligen ner i en liten kartong tillsammans med alla andra föregående telefoner för att sedan tillbringa resten av sina sorgliga existenser i garderoben. Batmobilen borde vara glad att han inte visste om detta, för då hade han, om möjligt, varit ännu mer olycklig än han redan var.
Detta var det förstås ingen mer än Batman själv som skulle kunna tro på, därför var han noggrann med att behålla sina misstankar för sig själv. Trots det hade han mordhotat sin telefon ett antal gånger, men precis som alla andra telefoner var den här inte speciellt rädd om sitt liv.
"Telefonerna är här för att förstöra våra liv", muttrade han för sig själv, fullt ovetande om att det i själva verket var precis tvärt om.
Inte bara telefonen var dålig. Te(ä)ckningen var också urusel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar