Stället var knökfullt och av lukten att döma hade de inte vädrat där inne på väldigt länge, det fanns knappt något syre alls. Nattens Väktare såg sig bittert omkring och satte sig vid ett bord som var placerat precis framför honom. Vad hade hänt med det här stället? Det är en ren lidelse att se en så fin restaurang förfalla så här, men det fanns ingen som gjorde någonting åt det. Det var skitigt och tre veckor gammal disk stod staplat på bordet där han satt. Dessutom attraherade den mörka och instängda atmosfären en annan typ av folk numera. Flugor. Det fanns mängder av dem och de verkade trivas alldeles för bra för att vilja lämna. Batman hann bara precis se en liten skymt av smörgåsen han hade beställt in, innan ett hundratal flugor kastade sig över den och smörgåsens existens upphörde inom loppet av några ynkliga sekunder.
Var höll personalen hus? Den Svarta Riddaren ropade efter en servitör, en kock eller vem som helst bara för att få framföra sina åsikter. Irriterande nog var det ingen som svarade, det var precis som om han var ensam där inne med alla flugorna. En tanke klev in i det mörka rummet, satte sig ner vid hans bord och slog till honom i ansiktet. Batman var chockad men förstod inte tanken, så den slog till honom igen och då plötsligt kom han på varför det inte fanns någon personal. Det här var ingen restaurang! Det var hans disk, hans instängda luft och hans flugor. Alltsammans var placerat i hans eget kök. Nu när sanningen uppenbarat sig och lämnat honom med endast mållöshet, förmådde han inte mer än att gapa. Men då fick han munnen full med flugor, så han slutade ganska snart med det. Han gick ut, stängde köksdörren efter sig och la sig bekymrad i badkaret. "Varför blir det alltid så här?", frågade han sig själv. Sen sjönk han ser under vattnet och badskummet och glömde bort det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar