Det var en grå morgon och regnet hade upphört för tillfället, men molnen hängde kvar i luften och utlovade en fortsättning på det förra regnfallet. Nattens Väktare satt ensam i sitt kök och klappade sin kökssoffa som sov sött. Allt var lugnt nu. För bara några minuter sen hade han haft sin gamla barndomsvän, Slibbet, på besök. En riktigt otäck typ i alla avseenden. Han var den där typen av människa som kan stå framför spegeln i flera minuter och beundra sina muskler när han spänner dem. Den där typen av människa som lyssnar på dansband. Den där typen av människa som tycker om att skryta inför andra om dyra prylar han köpt den senaste tiden.
Batman själv hade bara en muskel, och den sov i en stor klump på magen. Han lyssnade på Tom Waits och köpte aldrig några prylar då han alltid var luspank. Man kan ju inte säga att de hade så mycket saker gemensamt egentligen, men ändå fanns det något i deras gamla vänskap som de inte kunde släppa taget om.
Kvällen innan hade de ätit gott, druckit lite whisky och kastat förolämpningar på varandra, precis som vanligt och bara för att det var kul. Det var den där typen av vänskap som utvecklas när man inte har mycket mer än minnen gemensamt. Då var det acceptabelt att bete sig lite hur som helst mot varandra. Att Slibbet var en dryg besserwisser eller att Nattens Väktare var en deprimerad drömmare gjorde ingenting, de hade känt varandra så många år att de vant sig. De hade utvecklat en sällsynt förståelse för varandra, det var nog därför de alltid kunde slappna av så mycket när de umgicks.
Det bästa med Slibbet var nog ändå att Batman visste precis hur man blev av med honom: Man satte bara igång någon krånglig och svårmodig musik som han inte förstod. Han stannade under max två låtar, sen hittade han alltid på en ursäkt för att åka hem. Nattens Väktare skrattade lite för sig själv, reste sig från soffan och la sig i badet.
"Konsten med gammal vänskap är respekt och att bjuda på sig själv", förklarade han för badankan. "Men det som verkligen håller liv i vänskapen är att se till att skicka hem varandra innan man tröttnar"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar