Ett öronbedövande ljud studsade mellan väggarna i rummet och spred sig ut i resten av lägenheten. Det lät som ett skrik, eller kanske snarare som ett vrål. Det var inte precis ett ilsket vrål, inte heller kärleksfullt eller fyllt med rädsla, även om det för all del satte en isande skräck i alla som hörde det. Det var mer som en kort irritation som plötsligt exploderade i ett slags krampaktigt vrål.
Badankan ute i badrummet hoppade till av det plötsliga oljudet. Hon hade hört det förut, men hon blev lika rädd varje gång. Kökssoffan slutade morra och hans irriterande granne i lägenheten ovanför slutade dammsuga. Alla blev precis lika rädda. Det mest obehagliga var att det i stort sätt alltid var följt av ännu ett precis lika högt och bisarrt vrål. Det var egentligen bara Nattens Väktare som inte blev helt till sig av vrålen och det berodde på en mycket enkel fakta - vrålen var hans. Det var i själva verket inte vrål, det var nysningar. De kom alltid lika oväntat som hastigt och hade en enorm och nästan sprängande kraft. Det sades att han vid ett tillfälle nyst omkull en hel buss, med passagerare och allt. Vid ett annat tillfälle hade hans nysningar fått en större bergskedja att flytta på sig av skräck, vilket fick stora konsekvenser världen över då alla kartor med bergskedjan inkluderad fick ritas om.
Men det hade varit fall av ovanligt kraftfulla nysningar. Idag hade nysningen varit på en mer normal nivå (för Batman). Det enda som hände var att några dammråttor tog till flykt och mjölken i kylskåpet blev dålig. Den Svarta Riddaren själv tyckte att det var skönt att nysa, men det tog på krafterna. Han somnade sött på sin soffa och drömde om näsdukar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar