Den vilda jakten på glassen!

Trött i hela kroppen la han sig på sin vardagsrumsmatta för att dö. Det var i alla fall vad han sa till badankan, men hon tog inte detta på allvar. Han sa alltid så när han var trött eller på sitt dramatiska humör. Nattens Väktare låg där på mattan och stönade som om han tänkte ta sitt livs sista andetag, när han plötsligt kom på att han har det perfekta botemedlet i frysen. Glass!

Det fanns två sidor på det myntet, den tråkiga sidan var att frysen inte stod i vardagsrummet och detta var sannerligen ett problem han svor att ta upp med sin hyresvärd följande morgon. Men det hjälpte inte honom nu, på något vis behövde han komma ut till köket med en gång, innan bitterheten hann slå ut alla hans sinnen och lämna honom liggandes där för all tänkbar framtid. Det var då tillfället kom och han tog det. En enorm dammråtta som kom rusande genom vardagsrummet blev hans räddning. Han greppade tag om ena benet på dammråttan som inte märkte någonting, ty dammråttor är inte alltför observanta eller smarta. Den skjutsade Nattens Väktare ända ut till köket, där tog färden slut då dammråttan hittade en förförisk brödsmula på golvet. "Tjena smulan!", sa han och följde med den hem, sorgligt ovetande om smulans pappas tämligen gammalmodiga syn på nattliga övernattare. 

Batman låg nu framför frysen, hans ögon lyste av förväntan på att äntligen få i sig lite glass. Med sina absolut sista krafter ryckte han upp dörren till frysen. Det var med fasa han insåg att glassen endast var en lycklig dröm han haft, innehållet i frysen bestod av fryst broccoli. Ingenting mer. Då dog Batman och vaknade inte förrän morgon efter.